Facket - varför då???

Jag har en tendens att vakna sent... En del är engagerade i Amnesty och liknande som unga. Det var inte jag. Hade jag brytt mig då, hade jag engagerat mig i MUF eller nåt liknande fanstyg, så det var ju tur! ;) Engagemanget har kommit på senare år, när jag fattat hur illa ställt det är med världen. Idag vill jag engagera mig i Attac i första hand, tätt följt av Greenpeace. Men var finns tiden? Har försökt få ner min arbetstid i ett år nu, men det går inte. Alla är helt fast i den hets som "marknaden" piskat upp, ingen vågar längre arbeta för kortare arbetstid (utom de gröna! :), ingen vågar utmana den världsbild som den vansinniga konsumtionshysterin gett upphov till, för alla är upptagna med att bevaka sina intressen, jaga efter nästa pryl, större hus. Vi blir bara fattigare för varje år som går, men ingen fattar någonting, för snart kan ju alla köpa platt-TV!

Facket skulle jag tala om. Att de anställda samarbetar är jättebra, en nödvändighet skulle jag nog vilja säga, åtminstone tidvis. Det stärker arbetstagarsidan gentemot arbetsgivarsidan. Det måste alltid finnas en balans... Problemet idag är att facket, ja hela "arbetarrörelsen" med SAP i spetsen, har drabbats av hybris och maktfullkomlighet. Det är därför deras statsminister blev ett arrogant arsle som köpte herrgård och genomdrev sin söndra-och-härska-teknik till perfektion. Och förlorade valet. Jag hoppas de inte kommer tillbaka på många år, inte förrän de minns vad ordet solidaritet egentligen betyder. De har bedrivit en närmast nyliberal politik, precis som all andra i världen, som bidragit till att de rika blivit rikare och de fattiga fattigare. Varje dag svälter 100.000 personer ihjäl för att vi ska kunna glida omkring i våra bilar.

Oj, en urspårning, facket var det. Jag var med i facket i många år. Men vad har det gett mig? Jag har blivit varslad, fått sparken, varit arbetslös, studerat, fått jobb och det enda facket gjort är att när vi varslades skicka ner en kille helt utan koll från Stockholm som försökte förhandla ner mitt avgångsvederlag! (Jag fick då lämna rummet, de han och VD diskuterade och sedan fick jag det jag ville ha.) När jag sedan blev student på nytt fick jag inte studentpris på medlemskapet i CF utan skulle betala som en knegare. Vilket jag (med tanke på att studiemedlen sedan jag började -92 sänkts med 100:- i reala termer) vägrade. Och gick ur.

Här på företaget är det så att företaget bara förhandlar med facket. Och bara informerar facket (om ens det, vad vet jag). Vad jag kallar en strukturdiktatur. Och bojkottar. Likt Donquijote tjänar jag knappast på det, men jag måste följa min övertygelse. Jag menar - har facket ens försökt värva mig? Har någon någonsin kommit fram till mig och frågat om jag vill gå med? Visat på fördelarna? Om hela tanken med solidaritet och samarbete, att ensam inte är stark? Nej. Inte ett förbannat pip. Och då satt jag ändå nära CF:s represenant i ett år, han var dessutom min projektledare. Som sagt - de har drabbats av hybris. Arbetarrörelsen dog för länge sen, ingen jävel bryr sig längre om den anställde. Han skall piskas och inte betalas mer än nödvändigt. Det är detta som är även fackens linje idag. Så varför då betala tusentals kronor för att deras ledare ska kunna åka på lyxsemestrar och dela ut attraktiva lägenheter till sina barn? Så helvete heller!

Amen.