Den rasistiska svensken

Läste ett nummer av Bon när jag avnjöt ännu en latte på Tres och hittade Caroline Ringskog Ferrada-Nolis artikel om Poprasism. Jag var tvungen att återvända efter dagens projektmöte för att läsa klart för jag hittade inte artikeln på nätet. Dock denna intressanta bloggpost som i mångt och mycket sammanfattar även mina åsikter. Inte minst hennes artikel Kortslutning i media ger en bra bild av hur totalt ointegrerat det svenska samhället verkar vara med - det svenska samhället...

Jag skulle eventuellt vilja krydda lite extra med hur förändringsrädda och inskränkta svensken i gemen är. Vi tror gärna att vi är så internationella, bara för att vi drömmer om Det Stora Landet I Väster. Vi skiter i Europa, vi skiter till och med i våra grannländer! Vet någon vem som leder Lettland tex? Nej, för vår lika inskränkta borgarpress bryr sig ju inte om att skriva nåt om något sketet grannland. Hur många inser vidden av ett Europasamarbete? Ibland tror man att de som säger ja bara gör det för att vara anti-vänster eller för att slippa växla så ofta...

Nej, i ankdammen Sverige ska man anpassa sig. Bara den som är tillräckligt extremt annorlunda så att denne rent av kan leva på det är värd att beundra. Ni andra håller er i ledet. Köp en villa, pensionsspara, följ vinden, tänk inte så mycket.

Är det bara för att Sverige är så litet? Kanske är vår isolation ett resultat, eller snarare en vidare utveckling, av att vi inte var med i Andra Världkriget? Vi var liksom de enda som inte ens försökte, vi var inte en i gänget. Vi ville inte då, och vill inte nu, vara en i gänget. Men ändå vill vi ju vara med, inte bli utfrysta.

Faktum är att jag är likadan - har aldrig platsat i nåt gäng, men alltid velat tillhöra ett sammanhang. Är jag lika patetisk som Sverige???

Vid närmare eftertanke gäller detta nog inte bara Sverige och svenskar. Det är nog så att detta med att ty sig till sin egen grupp är något grundläggande, ett medfött arv från historien. Kanske just därför något som måste bekämpas desto hårdare. För historiskt är det de mångkulturella som klarat sig bäst. Och vi vill ju gärna ha det så bra som möjligt...

EU är bra, sluta tjafsa om nåt annat!

Läs och begrunda.

Italien!

Jag har läst italienska. Mina föräldrar älskar landet. Jag gjorde en säsong i Livigno. Och kom till slutsatsen att det inte var något för mig. Denna artikel i DN belyser orsaken på nåt sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något fundamentalt fel på ett folk som låter sig styras av Maffian. Insnöade, konservativa, främlingsfientliga bonnläppar hela högen liksom. Kan man välja mellan en kompetent medarbetare eller en idiot som på något sätt är kopplad till familjen, så väljer man familjen. Det blir inget bra... Ett helt land med SD-anhängare, typ. Patetiskt. (Läste nånstans att den typiska SD-väljaren är en man på landsbygden utan högre utbildning som inte brydde sig om politik utan bara var allmänt missnöjd. En sorglig typ. Det hade varit helt ok om han gick omkring och surade för sig själv, men hans röst förpestar livet även för dem som faktiskt både vill och kan tänka.)